Vanligtvis brukade detta bli en ganska spännande resa, speciellt under
vinterhalvåret. Full fart på en smal och krokig väg över en bergstopp.
Från höst till full vinter. Och tillbaka igen.
Skitväder. Skitdålig sikt. Full fart.
Inte undra på att många dödsolyckor skett längs denna väg! Bevis för
detta ser man klart när man kör i dagsljus längs vägen: Blommor och minnes-
märken finns upsatta med jämmna mellanrum.
Förra veckan hade jag just lämmnat Grästorp (nära Trollhättan) och kommit
ikapp 4 lastbilar med släp. De låg tätt. Och det var ännu ganska långt till
första 'flygrakan'. Inte mycket trafik i övrigt. Så en omkörning kanske
inte skulle vara helt fel tänkte jag.
Vid rätt tilfälle växlade jag ned och kom om de tre bakersta. Som en någorlunda
laglig bilist ville jag inte passera mer än 25 km/h på rådande hastighets-
begränsning. Bad mistake!
Jag hamnade således bakom den första långtradaren. Det var lite tätt mellan ettan och
tvåan så jag fick sakta ned för att tvinga ned farten på tradare två. Det
gillade han inte så han kröp upp bakom mig med bara några meters avstånd. Eler mindre?
Hastigheten var runt 85-90. Men avståndet till tradare nummer ett framför
mig ökade vatrefter. Det är faktiskt lite läskigt att ha 18-30 ton på bara 2-3 meter
bakom sig. Man kan i princip börja räkna flugor på latbilens front i backspegeln...
Det var då det hände.
Ett "PLOFF!". Plötsligt började det bolma rök från tradaren framför mig. Svarta
'flisor' började hagla ned på vägen framför mig. Blå rök. Jag såg klart att det var från
vänster sida. Bromsa? Glöm det! Med en 20 tons (?) tradare i häcken? Vem vill ha
en dödskyss i arselet?
"Why I always win? Well... When something happens at the front and everybody
else hits the brakes, I'll go full throttle" sade en gång en Indy 500 champion.
I bakhuvudet kopplade något om. Jag visste att inga mötande fanns för tilfället.
så när däckets slitbana tornade upp sig likt en jättehand i ett stopptecken
framför mig kastade jag om bilen ut i mötande körfält. Nu var det upp till tradaren
bakom mig att hantera den, säkert 100 kg i den klumpen!
Jag rev i växel 2 (tur man tränat!) och tryckte plattan i mattan för att komma om!
För att komma ur. 'Min' plats var nu bara en bromssträcka för långtradaren som
nosat mig i 'häcken'. Hoppas han tänker goda tankar om den silvergrå sportbilen
som bara 'försvann' vid rätt tilfälle!
Med nästan 300 hästar händer det ju åtminstone något när man gasar! Och ändå fick jag parera
flygande delar. Det var så illa att dragbilens bogie (var upphissad främre hjul),
bakre hjulet var helt borta! Han körde nu på naken fälg! Och bromsade duktigt.
Snygga gnistor förresten!
Strax därpå var jag uppe i onämnbar fart på fri väg. Bakom mig fanns många fordon. Men
vad som hände där har jag ingen aning om. Jag kände mig som tvålen i ett blött
badrum. 'Squitt!'. "Scott free!" Fri från problemen.
Hade detta hänt när jag kört min BMW 320i... Ja, det kunde ha fungerat. Speciellt
som jag inte hade ett kritiskt möte när jag smet undan. Men hade det kommit
ett fordon i mötande när jag, likt en blöt tvål, försökt undvika ett sådant möte
hade det kanske slutat med en begravning. Då hade mitt liv hängt på ett "Z" eller
ett "i"...
Men undanmanövern... Z styrde som i ett dataspel. Overkligt! Jag talar om en riktigt
häftig kursändring här!!! Älgtest? Mycket värre!!
Vad kunde ha hänt? Ganska säkert hade jag fått rejäla problem om jag bara bromsat.
Kanske hade tradaren 2 meter bakom mig offrat sig i diket? Eller chansat på icke mötande.
Möjligheterna är nästan oändliga.
We will never know.
Inget räddade mig. Inget hände mig. Inget är säkert i livet. Som i kriget: stick upp
huvudet på fel ställe vid fel ögonblick och du är historia. Det hände. Och jag är
fortfarande här.
Men taxichaffisen, som körde oss till hotellet över Pennines:
"Just keep your distance and relate that to your speed. That's the secret. I'm telling
my son the same thing."
Hur rätt har han inte?