SMOKE !

Det var på den tiden soppan kostade runt kronan och skinnställ kallades för ‘korvskinn med hängarsele’. Det var på 70 talet. De japanska hojarna hade just börjat sitt segertåg. Honda CB 750, den första ‘riktiga’ fyrpipen för vanligt folk (kom 1969) var bland det värsta man kunde ha. Med sina 69 hästar rakade den skiten ur vilken Bonneville eller Commander som helst. Men en annan populär båge var Hondas CB450.
 Det var just en sådan min polare Hasse skaffat. Helsvart med kromad tank och skärmar. Han bodde på samma gata som jag lite längre ned och jag var jätte-avundsjuk eftersom han hade 100 kubik mer än jag! Och dubbla kamaxlar med torisionsfjädrar. För att inte tala om ljudet! Snabbt hade han ‘rensat’ piporna och efter det kunde ingen i kvarteret missa när han åkte ut och kom hem.
 Jag bodde då i Nyköping, en underbar mysig stad med en vettig trafikplanering. Dvs innan politikerna uppfann gågator och enkelriktningen. På den tiden kunde man köra igenom hela stan på storgatan förbi Nikolai-kyrkan. Där finns fortfarande de bänkar vi motorcyklister brukade sitta på första parkett varma helgkvällar. ‘Kritiken’ var smeknamnet då, och, förmodar jag, än.
 Här kunde vi spana in andra hojar, öl-limousiner och, inte att förglömma, det motsatta könet.

'Hasse' på sin 2-pip CB450. Hojen hade torisionsfjädrar och dubbla kamaxlar!

Alla hade olika attityd till hur ‘kritiken’ skulle passeras; några bara for förbi utan att bry sig. Andra tutade och vinkade. Raggarna satt då, som nu, ut genom fönsterrutorna på nåogn ‘Plyma’ eller ‘Cheva’ med ölburkarna på taket som vore det en bardisk. Andra, återigen, skulle stila. En och annan burnout från någon bränsletörstig V8 var inte helt ovanligt. Hojarna kunde kosta på sig en rejält snabb förbiåkning, kanske till och med en wheelie.
 En sommarkväll satt vi, som vanligt, och spanade in trafiken. Då hörde vi Hasse komma storgatan ned; det var liksom lite svårt att undvika.... Till saken hör dessutom att Mickes hoj hade skurit varför han hade ‘Totis’, en 2-takts päronhalva (Saab) parkerad på torget istället för sin båge. Detta visste Hasse om, och, eftersom han ibland kunde retas lite, bestämde han sig för att dra en ‘stunt’.
  Med en tvärnit stannade han framför ‘kritiken’ och ropade till Micke:
 “Gör om det här med ‘Totis’ om du kan!” varvid han med ett rejält nyp om frambromsen varvade upp Hondan till rödmarkerat varv och dumpade koppligen. Bakhjulet spann loss och snabbt började ansenliga mängder gummirök välla fram i bakänden. ‘Kritiken’ jublade och Hasse avslutade stilfullt med att göra en lätt bakhjulsåkning. Alla var glada utom Micke, som surt blängde efter Hasse när han försvann bortåt restaurang Berns.
 Muttrande lämnade Micke oss plötsligt och försvann i sin tvåtakts Saab. Ingen tog större notis om det.
 Hasse återvände med ett belåtet flin och parkerade på torget bland de andra hojarna. Knappt hade han hunnit slå sig ned förrän Micke kom runt hörnet i sin ‘Totis’. Micke vevade ned fönstret och skrek till Hasse:
“Kolla in det här då för fan!!”
 Alla började skratta. En 2-takts standard Saab är ju inte precis någon prestandabil. Att få en sådan att spinna kräver minst en domkraft eller blixthalka. Men Micke hade nåt i bakfickan; Gasen i botten och ut med choken till max. Med de, just påfyllda, extra litrarna av olja i bränslet kom en osannolik mängd blårök snabbt ut ur det ärtrörstjocka avgasröret bak!
 Allt, och jag menar ALLT, uppslukades av detta moln, det var som dimman måste ha varit vid slaget vid Lützen! ‘Kritiken’ tjöt av förtjusning; något liknande hade ingen sett. Öl-limousinerna försvann totalt, trafiken avstannade helt; ingen kunde ju se något! Signalhorn hördes överallt. Micke och hans ‘Totis’ försvann öster-ut; men ingen kunde längre se honom!
 Då, som en vit ryttare, sprungen ur dimman kom från mötande hållet kom en svart-vit målad polisbil! Saftblandarna drog igång nästan samtidigt som sirenerna. ‘Kritiken’ tystnade abrupt. Med tjutande däck gjorde polis-Amazonen en U-sväng och försvann åter in i det tjocka avgasmolnet!
 Skratten utbröt nästan omedelbart efter det, några ramlade av bänkarna på ‘kritiken’, andra skrek ut i extas över vad som just utspelats framför dem.
 Micke hann en bit innan polisen prejade upp honom på trottoaren utanför Björkmans Foto. Ingen förstod någonsin hur de kunde hitta honom i röken. Det blev givetvis böter på stället. Men vem har sagt att alla nöjen här i livet är gratis? Några är det. Men Micke fick sin revanch. “Det var värt varje krona” förklarade han efteråt.