Stulen bild, men ungefär så här såg hon ut. Ja, bilen altså, inte tjejen ...
Skogen tätnade alltmer. Skulle det visa sig att den där vänstersvängen hade varit mer ödestiger än den först hade verkat? Det hade ju trots allt verkat som ett säkert kort! Det skulle visa sig att upplösningen blev allt annat än ospännande!
När man skaffat sig en riktig 4-hjulsdriven bil letar man aktivt efter tilfällen att använda den egenskapen. Och så, plötsligt, kom den. Den där möjligheten att svänga av den stora vägen och 'dyka in' i skogen. Tänkt och gjort.
Det började enkelt. En helt vanlig skogsväg. Men efter någon kilometer såg jag ett T-kors med möjligheten att svänga vänster till 'lite värre' terräng. Och vänster svängde vi. Utmaningen låg framför oss!
Niva... En klassiker redan när jag ägde den. En riktig 4 x 4 med både manuell diff mellan axlarna och hög/låg växel! Till rena rama tokpriset! Billig! Att jag ens rattade den var konsekvensen av att jag absolut ville vara en av de första som hade en bärbar telefon (Ericsson). Att sälja min fina, nästan nya, Volvo var ju en sak... Men att ta mellanskillnaden och satsa den på en svindyr Ericsson...
Nicht billig, aber erste! Volvo 'veck'!
Tänkt och köpt! Men ändå inte fel! Bara det att ta upp denna tingest och ringa ett samtal nere 'på stan' ficka ALLA att kolla! 'Han snackar i en TELEFON! HÄR!' Obetalbart! Försök med det idag....
Svängen ledde oss in på en ren traktorväg. Den gick som ett spikrakt snöre. Och blev bara mindre och mindre väg. Det betyder 'bättre och bättre' för en Niva-förare!
Växtligheten verkade frodas mer och mer vartefter metrarna gick, Skogen tätnade alltmer. Snart började jag undra om jag ens körde på en väg? Vi stannade.
När vi klev ut befann vi oss... Ja var? Jo mitt ute i en blåbärsskog. Okej, jag vet inte om blåbären fanns där, men nog var vi med skog utan väg.
Sambon klagade, "Låt oss vända".
Det var nog det klokaste som sagts denna dag. Men har man en Niva 4 x 4 vänder man INTE. Det vore ju fegt! Vidare!
GPS fanns väl iofs. vid den här tiden, men då hade det nog inte räckt med att sälja vare sig en eller två bilar för att skaffa det. Jag hade ju just sålt en bil för en mobiltelefon. Som jag inte ens hade med mig! Kompass? Icke! Framåt, zig zaga mellan träden.
Och så! Skogen verkade vika hädan! En glänta!
Med lågväxeln i oxh diffspärren engagerad kom vi ut från skogen. Transformationen var total! Från skog till fin gräsmatta! Nivan tog direkt fart på det fina släta underlaget!
Det var då vi båda insåg det. Rakt framför oss låg ett potatisland! Och 50 meter bortom det: en sommarstuga! Med folk!
På ett ögonblick hann jag vrida kraftigt åt sidan för att undvika totalhaveri med potatislandet. Djupa rivspår av en låst differential syntes tydligt efter jordsprutet i backspegeln. Därefter rakt ned för en brant, alltmedan vi såg hur uppståndelsen av vår oväntade ankomst spred sig som en präriebrand på sommarstugans veranda.
Likt en upptäckt kanin racade jag mot vägen intill sommarstugan. Jag kan svära på att vi 'lättade' från marken innan jag hann slita ur differentialen och växla upp på högväxel. I backspegeln hann jag se att en av sommarstugegästerna (ägaren?) kastade sig i en av de parkerade bilarna. Här hade jag 65 hästar, men han var tvungen att vända innan han kunde börja jaga mig.
Grusvägen var i utmärkt skick, och, tyvärr, aldeles för rak. Men jag pressade upp till 80-90 knutar på raksträckorna. Ännu syntes inte sommarstugeägaren i backspegeln. Det var en tröst.
Äntligen! Stora vägen! Bara några hundra meter kvar! Om det inte hade varit för...
En låst bom! Rakt över den privata vägen! Tvärnit! Och nu såg jag ägaren i backspegeln! Ett par sekunders förtvivlan. Men sen. Vänta ett slag nu!
I med differentialen, ned med lågväxeln av vägen och ut i skogen!
Och det gick! Det hoppade och studsade som tokigt, stenar, stubbar, slänter. Jag besegrade hinder som jag aldrig trott varit möjligt med en bil. Upp för en brant backe i en tallskog, ned till vänster, ned och igenom ett dike upp på den stora vägen. Där tog jag höger för att slippa korsa den.
Det var då jag insåg att sommarstugeägaren säkerligen skulle följa mig i samma riktning. Jag gjorde en u-sväng.
När vi passerade utfarten såg vi honom vid bommen. Han höll fortfarande på med att försöka låsa upp bommen. Vi bara cruisade förbi utan att någon märkte något.